Dagarna går. Hur sjukt? Jag är lobotomerad och dement. Glömmer ord och hur man sätter ihop meningar. Jag har noll kontroll på mitt mående vilket är oerhört frustrerande. Kan börja gråta vilken sekund som helst var jag än befinner mig. Min kusin är här, hon flög ner måndags kväll och är min skugga till på söndag. Lagar mat, säger drick lite. Det är det allra finaste jag varit med om. Mina vänner checkar in och kommer förbi hela tiden. Jag känner mig så hållen. Som att jag inte förstått innan att mina vänner älskar mig. Eller det har jag såklart men detta är en annan nivå. Det är helt villkorslöst. Jag har svårt att bestämma saker. Är trött. Känner mig trängd med mycket folk. Dagarna funkar men när jag ska sova är det.. en avgrund. Hur gör man hur gör man hur gör man. Jag försöker ha små projekt hemma. Tex packa upp alla de sista kartongerna i nya bokhyllan. Ligga och läsa. Eller försöka hitta hur möblerna ska stå på mattan.
