Alltså vilken otursfågel jag varit på sista tiden, får man säga så om sig själv utan att låta bitter. I torsdags när jag hade jättekul dag framför mig så hamnade jag istället på akuten. Vad skulle jag göra för kul undrar ni? SKRIVA KONTRAKT PÅ EN LÄGENHET* tex. Utöver det ett jättespännande jobbmöte, massa fix inför ellegalan och träff med min underbara bokklubb. Jag vaknade på morgonen med ont i magen. Det eskalerade snabbt till ont på riktigt. Tillslut så ont att jag förstod att det inte är något man hanterar själv. Då blev jag lite rädd. Men räddare skulle jag bli. Anders körde in mig och när vi kom fram så kunde jag inte stå på benen. Jag liksom LÄT av smärta. Det gör man ju inte. Har grova minnesluckor för jag hade så ont. Det kändes som att någon eldade inuti min övre del av magen. Jag fick snabbt komma in och träffa en specialistläkare som tittade med ultraljud över magen. Sen gick det undan. Något såg konstigt ut med kroppspulsådern. Han undrade om jag hade fått en smäll på magen på sistone och vad vet jag, tänkte jag. Jag svimmade ju för ett par månader sen och vet inte vad jag slog i. Sen gick läkaren ut från rummet och han kanske trodde jag inte hörde men jag hörde allt. Telefonsamtalet till röntgen. Det är AKUT, nej, nej inte om en timma, vi kommer nu. Sätt en grön infart för kontrast. INGEN går härifrån förrän hon är röntgad. Misstänkt aorta flash. Sen sprang dom med mig längs kulvertarna. Anders bakom. Jag fattade kanske inte då att aorta flash är: "Aorta flash" är inte en vedertagen medicinsk term, men det kan referera till en akut aortadissektion eller brustet aortaaneurysm, vilka är akuta, livshotande tillstånd som kräver omedelbar vård. Men jag förstod att något var riktigt allvarligt. Säg till barnen att jag älskar dom Anders. Lova det om något händer mig. Fyfan. Fyfan. Jag var väldigt rädd. Jag hade väldigt ont. Men det var inte det. Röntgen såg jättebra ut! Perfekt röntgen! Hela buken ett under! Det var magkatarr. Magkatarr undrade jag, kan man ens ha så här ont av det? Du skulle bara veta sa läkaren, folk kommer in med ambulans för de tror att de är döende. Har du varit stressad på sistone? ..... Jo, jag har ju en dödssjuk mamma, lite panik generellt, vi håller på med någon flytt och hittar ingenting, jag menar vart ska barnen gå i skola, och lite annat som pågått under en längre tid, men jag mår ju bra. Jag mår ju tipptopp! Har varit väldigt trött på sistone och jag brukar inte gråta men nu har det sipprat ut ibland.Det är stressrelaterat, kroppen har satt stopp sa han. Jahapp. Och vad betyder ens det nu. Jag tror botemedlet är:Våga vara svagHitta mer jobb, då mår jag bästÄta omeprazolTex, ska jag fota sista för boken halva nästa vecka på landet. Längtar! * vi torskade lägenheten.
