Gud vad jag älskar att skriva på morgonen innan hjärnan grusats av intryck. Vaknade lite för tidigt idag dock. Kl 04 känns inte som morgon, snarare som vargtimman. Jag ska iväg och springa tillsammans med en grupp vid 07 och är så nervös. Mycket av min springnervositet har släppt sedan jag började ha Manne som coach. Det är väl så med kbt I guess. Man utsätter sig för raka vägar och plötsligt kan man springa på raka vägar. Det är nog inte svårare än så. Men tanken på att springa tillsammans med andra får mig fortfarande att rysa. Just därför ska jag göra det. Jag började springa i mitten på Juli och hade då sådan ångest över löpning generellt. Varför springa då kan man ju undra, men för mig har det känts viktigt att påbörja någon form av konditionsträning och hittills har löpningen varit kul och relativt ångestfri. Det känns liksom helt otroligt att jag plötsligt kan springa en hel mil. Det trodde jag aldrig. Annars då? Jo, jag har cementerat min höststil. Som är precis som min stil runt hela året haha. Minikjol, knästrumpor, preppy kofta som inte sticks och en perfekt jacka som osar lite fotbollshuligan. Kul att koftan var prick samma blå som min sellpyfyndade kjol. Jag och barnen var och köpte pizza en dag. Sak som hänt sen vi flyttade in till stan: matkostnaderna har skenat. Men man kan inte köpa hämtmat jämt! Ganska ofta blir det vardagsrätten pannbiff, denna gång med vitlök, gochujang, fetaost, basilika och persilja. Barnen älskar, det går fort och slinker ner.
