Jag har läst Brevbäraren i Lizzanello av Francesca Gianonne. En roman där vi följer Anna Greco med familj när de 1934 flyttar till en by i södra Italien därifrån hennes man Carlo är uppvuxen. I byn bor även Carlos bror Antonio med familj och under mer än årtionde så får vi följa de två familjerna plus många andra genom krigstider och förändringar. Anna, en självständig kvinna som inte gillar att följa 30-talets normer och könsroller söker arbete som brevbärare till människorna i byns förtret. Genom arbetet hjälper hon analfabeter att lära sig läsa och kommer nära en del av de människor hon delar ut post till. Anna arbetar i någon mån i det tysta för kvinnors rättigheter och frigörelse och kanske påverkar det fler än man först tror.Parallellt med detta pågår Carlos arbete med vingården, barnen växer upp och en förbjuden kärlek väcks till liv på flera håll. Det är en roman med många historier i en. Ett lågmält surrande genom 30 och 40talet med små hintar om världen utanför Lizzanello, inte i ett historiskt grepp men vi anar kriget och det som pågår i världen denna tid. Jag älskar att befinna mig i Lizzanello. Det är lite som jag läser Italiens version av Mina drömmars Stad. Att få följa familjedramat genom så många år gör att jag verkligen känner Grecos. Jag vill inte lämna dom och jag känner tomhet när boken är slut. Detta var en bok jag dömde ut av omslaget och tänkte att jag inte kommer tycka om, men ack så fel jag hade. Jag älskar den verkligen.
