I måndags dog min mamma och kartan över mitt liv ritades om till något jag ännu inte utläst vad det är. Det är väl omöjligt att försöka beskriva en person eller en sorg så kort inpå. Allt är ett töcken, jag minns hur det var då pappa dog. Min mamma var min närmaste person, min stadiga grund och kanske fjompigt uttryckt min ledstjärna. Nu finns hon inte mer och kommer aldrig tillbaka. Jag läste något ”en mors död är den första sorgen man gråter utan henne” det berörde mig. Hur ska det bli nu, jag vet inte jag.
