I tisdags vaknade jag i vargtimman vid 04 och var mycket nervös. Jag skulle nämligen springa Mannes tisdagströskel. Var väldigt pepp och väldigt pirrig. Helt ovetandes om vad min kropp skulle utsättas för haha. Upplägget: uppvärmning 2,5 km i 6.00 fart sen intervaller 5x5 minuter med en minut vila mellan, sen springa tillbaka 2,5 km i samma fart. Det gick så lätt att springa dit, intervallerna var ju såklart fruktansvärda (och jätteroliga) men där styrde jag ju själv samt fick skylla mig själv men vägen tillbaka var.väldigt.jobbig. Underbara Manne vägrade lämna mig i sticket och sprang (lufsade) med mig tillbaka. Jag blev även varvad 4583 gånger under intervallerna men det gjorde absolut ingenting. Det är liksom inte farligt att vara sämst. Hahahha <3 kram till mig. Efteråt var jag riktigt glad att jag hade en lunch i Lieblings nyöppnade källare. Perfekt after löpningsmat. På kvällen kom en kompis över och käkade middag och sen ritade jag det finaste jag kunde. En häst. Tänk, man kan vara sämst på både löpning och att rita och det är helt okej ändå. Puss!
