Igår kväll låg jag med mina barn famnen. Två korta och små armar, händer på mitt bröst. Mina armar runt deras axlar. Små näsor nedborrade i min hals.Tårarna blötte ner min tröja.Snoret med.Hur tröstar man två barn i sorg. Jag kände mig så rik. Här ligger vi i värme och trygghet, inga bomber, inget krig. Samtidigt ska jag bli fattigare. Vi ska bli. Jag vill inte att hon dör snörvlade dom i kör. Jag vill inte att ni ska glömma henne, tänkte jag. Det måste få vara tryggt när det är mörkt. I veckan satt vi i rummet där hon ligger och skrattade. Mormor, är det god mat här, har du fått kompisar, är det kul i dagrummet, tittar du på tv, är det extra god mat på helgen. Barn är raka. Inga krusiduller. Mamma med. Det blir en del för dig att greja med i huset, glöm inte mina gömmor när jag dör. Det måste få vara kul när det är mörkt, visst?I cafeterian på bottenplan säger killen i kassan något fint. Jag har sett dig här i någon vecka hjärtat, jag ser. Är det våning 6?JaVemMammaDu ska få allt du behöver av mig. Choklad och kaffe, idag gör jag en liten sallad, en special till dig. Du orkar inte en stor. Kom sen, kom i eftermiddag så får du kaffe och godis. Okej hjärtat? Det måste få vara fint också när det är mörkt.
