Jag gick igenom mina anteckningar och bland hundratals korta ”broccoli plus tahini” eller ”rue de mimosa” så kom jag över en från slutet av 2016, efter mitt första missfall. Innan jag blev utbränd men absolut på vägen. Jag hade mitt i allt börjat gå hos en psykolog för att få bukt på min spinnande ångest kring barnlösheten. Samma psykolog gjorde sen hypnos på mig, ska berätta om det nångång. Jag minns den sessionen tydligt för jag ville bara få ett svar att allt kommer att lösa sig. Hon sa ju självklart inte det utan istället skickade hon med mig några affirmationer. Jag tar mig igenom detta Jag får vara glad Jag är värd lycka Jag får det andra får Jag är ett steg närmre graviditet Ingen ide att bråka med nuet. Det är den sista som stannat kvar i mig mycket. Jag är ofta i nu-tankar framåt. Förstår ni? Jag tänkte då, jag blir inte gravid, jag kommer inte bli gravid. Orden "ingen idé att bråka med nuet" kan appliceras på mycket som är som käppar i hjulet, stök i maskineriet och grejer som ligger och hackar men inte riktigt kommer fram. Ofta vid PMS tex, hallåja så spinner tankarna iväg på något som jag egentligen har någon kontroll över. Jag kan fastna i tankebanor som är direkt osunda eller söka efter tjafs med min man. Och ärligt, det är inte ofta jag "finner ro" i en mening men jag kan återkomma till den ibland och vila lite i den. Kanske speciellt med min nya sits som frilansare. Det är ingen idé att jag bråkar med vad som är nu för jag kan inte påverka det. De andra affirmationerna hade jag svårare att identifiera mig med om jag ska vara ärlig även om ettan också är någon jag ibland tänker på även idag när något är tufft. Jag stod aldrig framför spegeln med dessa men de låg där som en anteckning och jag tittade dit ibland när jag var extra ledsen en dag. Kändes fint att de låg kvar där även nu när vi har ett barn. Det är så knäppt livet, att man lever flera år i ett konstant stresspåslag och ångest för att det sen bara ska släppa. Första året med Florens tänkte jag på tiden innan jättemycket och bearbetade den. Bara för att han kom försvann ju inte såren oron hade skapat. Det är viktigt att få sörja, jag hoppas ni ger er själva det när något är tungt <3. Här kan du läsa om när jag var gravid första gången. Här om min andra graviditet och här om när Florens äntligen stannade.
