Proverna visade att CRP hade gått ner. Nu har det droppat precis som man vill. Jag fortsätter kuren med antibiotika såklart men när den är klar är jag frisk. Jag är fortfarande väldigt skakad över allt som skett, de senaste veckorna har varit ett töcken. Vet inte vad nån av mina vänner gjort, hur nån mår etc för har inte orkat prata med folk. Jag hoppas det släpper snart. Nu sitter jag i köket, dricker kaffe, Florens ligger med sin Ipad, ja det hände under denna tid och A och Donna ligger i sovrummet och vilar. En tyst och stilla stund med andra ord. Livet med två barn som alla, ALLA ville varna för blev inte alls som jag trodde denna första tid. Kanske får vi räkmacka sen, vem vet. Igår var vi hos min mamma hela dagen så A kunde jobba. Jag är ju lite orörlig fortfarande efter snittet men promenerar nu i alla fall. Dagsljus verkar vara key för måendet. Är det bara jag som svettas ihjäl på nätterna när jag ammar btw? Herregud. Det är.... mycket. Ska precis lägga en matbeställning för i morgon sticker vi till landet. Huset, brasan och skogen, om det inte kan få mig frisk kan inget. Ska sätta meny för nyår, tror det blir nån fisk med sandefjordsås och potatis, enkelt men gott. Ostar och vin. Kanske tar jag mitt första lilla glas på nyår. Hade som målbild att äta brillat savarin och champagne med A när jag kom hem från BB, nu kanske det börjar bli dags. Donna har ingen aning om allt som skett. Hon bara äter, sover, har lite ont i magen, kanske pga mina antibiotika och vill vara nära. Tack för sjalen Najell, den älskar hon. Längtar till rs, influensa och what not är över så jag kan träffa någon annan än min lilla familj, Florens har varit hemma en månad nu och blir säkert hemma en till. Hur gör ni andra med små bebisar nu som har syskon som går på föris? Florens saknar verkligen att vara där.
