Donna. Du kom 11 dagar för sent. Min kropp förberedde sig på din ankomst långt innan det. Jag andades, mediterade, läste på om hur du skulle ta dig ut. Jag pratade med dig, klappade på dig och lät dig gungas till mina fotsteg. Jag lärde mig att bf bara var ett datum halvt out of the blue men jag höll fast vid dagen för det det var också min födelsedag. 1 dec skulle du komma. Blev tokig, nästintill deprimerad när du inte kom då. Kanske var det så att depressionen utlöstes innan du entrade världen. Mina värkar började den 9 dec, först hanterbara eller vänta, först snälla. Vi höll på i två dygn. Jag säger vi för du jobbade såklart så mycket min ängel. Men morsan kämpade. När de slet ut dig från min mage, slet tänker du ja, de slet. Dom ropade sluta inte dra, sluta inte dra, kom igen. Brorsan hade lämnat så mycket ärrvävnad så det var svårt att skära förbi ärret från innan. Jag märkte inte mycket av hur skynkena åkte fram och tillbaka men jag såg på din pappa att något skedde. Morsan andandes djupt. Jo, men när du kom ja, då skrek jag, rent av skrek, jag har aldrig varit så lycklig. De la dig på mitt bröst och du luktade så speciellt. Var det kropp? Min kropp du doftade? Du lades på mitt bröst, stark och vacker. Anders där, Opo där. Sen blev jag sjuk och sen blev jag sjuk inuti. Min kärlek till dig måste fått ett virus för jag ville inte. Känslan av lycka var alldeles borta och du bara fanns utan att jag ville. Vad har vi gjort, vad har vi gjort tänkte jag. Men jag kramade dig gumman, pussade och kramade dig för min paniska rädsla över att fucka med anknytningen är så stark. Men fan. Jag ville inte. Ska livet vara såhär. Är det bättre om ett år. Hur ska jag klara detta. Dagarna var okej men kvällarna nattsvarta. Precis som vintern. Du sa inte mycket, nöjd och glad förutom en stund på kvällen. Som nu hjärtat. Du bara hänger med och ler. Vaknar med ett leende, ler när man använder snorsugen till och med. Jag upplever hela dig nu Donna. Tar in dina kramar. Jag får inte nog. Jag får inte nog. Tänk att du kom och idag blir du sex månader. Ett halvt år med oss. Du drar in benen under rumpan, försöker ta dig fram. Du är så söt älskling. Tack för att du blev min dotter.
