Är ni fiskar i vattnet, badkrukor eller badare? Jag har gått från att vara en riktig kruka till att älska att sänka ner mig vattnet. För någon vecka sen åkte vi till ett spot ute på Tyresö och jag var lite bakis och det var väldigt varmt. Badade länge och mycket och så mindes jag. Här var vi hela sommaren 2018 när jag var höggravid. Jag satt i en stol, svullen som aldrig förr med värmeslag som ibland nästan gjorde att jag tuppade av. Vi köpte med pizza från Galinas, vi nakenbadade, vi läste böcker och vi väntade. Här hade mitt vatten gått natten innan och vi hade legat inne en hel dag och väntat på att det skulle dra igång. Varit vakna i snart ett dygn. Pirriga på det som skulle komma. Ett sista dopp innan vi åker in för igångsättning. Inte för mig såklart, men för A. Nästa gång vi är här har vi barn sa vi. Sen började detta helvete och två dygns mayham. Men vår plats är fortfarande kvar. Jag kanske skulle förnimmat den när jag låg där hjälplös och i smärta. Tänkt på vågorna som kluckar mot båtarna eller vinden som viner under bryggan. Men det gick inte att fokusera på annat än smärtan. Nu två år senare åker vi dit fortfarande. Älskar det! Åt ett par bigaråer. Men tålde inte :( Ursäkta bildkvalle. Men oavsett den ser ni ju. Det är VARMT i vattnet och inget folk. Bada <3
