Vad är det som händer med mig? Jag kan inte tänka på annat än bebisar. Det är som att min kropp och min hjärna snackar helt olika språk. Jag vill inte ha fler barn, alltså vill verkligen inte det men det är som att det fysiskt inte går att inte längta. Jag kollar förlossningsvideos på youtube som en galning. Är det så för er också? Vi är ju klara med barn deluxe. Tror inte heller min fysik skulle palla en till gravve. Så konstigt att det fysiskt känns. Jag liksom saknar värkar? Va. Vad sker. I natt låg jag och tänkte på att jag ville föda ett till barn även fast jag verkligen haft några drömförlossningar. Eller jo, Donnas var underbar även om det blev snitt. Men ändå. Messade en kompis om detta, fick svar "dags att bli doula" haha. Stilla behovet med att hänga på andras förlossningar. Kanske är det fysiologiskt inom mig, måste vara så.
