Tänk att det blev du, att det tillsist blev du. Det kunde inte varit någon annan. Men det visste jag inte då. Tre år av dig men du fanns med många år innan du kom. Ibland förlorade vi nån och sörjde men allt ledde upp till dig. När det hade gått 48 timmar av smärtor tänkte jag att det inte var värt det men så skar dom ut dig och ditt huvud var format som en kon, du hade försökt lika mycket du med. Jag försökte ta in dig, hela dig, direkt men när jag blundade kunde jag inte förnimma dig. Hur såg du ut. Jag är ingen supermamma min skatt, förlåt att jag glömmer packa regnkläder till förskolan. Jag hoppas det är okej att jag inte tycker det är så kul att leka. Men jag är bäst min älskling, bäst på att älska dig. Ingen annan kan det som jag, ingen annan. Jag är din mamma och min kärlek till dig är oändlig. Och när jag blundar nu kan jag peka på ditt födelsemärke på axeln och det under armen i en handvändning. Jag ser dig jämt. Jag är aldrig utan dig. Tre år Florens. Snart får du ett syskon och jag förstår inte hur den ska få plats i mitt hjärta när du har hela i ett järngrepp. Tack för att du ville lika mycket som oss. Min nyfikna, fina, sköra unge. ❤️
