Jag glömde Donna i porten idag när jag hade hämtat Florens efter hans första dag tillbaka på föris. Bara ställde vagnen och gick in och drog igång ett bad till Florens. Pah-nikken när jag insåg det och bokstavligen flög ut. Där låg hon. Vaken och glad. Efter middagen skulle jag diska. Hade glömt kastrullen på plattan med värme på. Och så den där migränen som kommit. Huvudet sprängs samtidigt som jag vill kräkas. Kanske borde jag inte renovera en lokal, skriva bok, blogga, planera för två poddar, göra samarbeten och så vidare på samma gång? Men det är ju när jag får jobba jag mår bäst. Enda sen jag blev egen för två år sedan har min hjärna som alltid varit överallt, alltid på väg nån annanstans, alltid i nästa sak fått rota sig. Mitt mående är bättre. Jag är bättre. Det är som att all energi jag tidigare la på att ha ett heltidsjobb och en fullsmetad kalender nu har hittat rätt. Jag har inte längre ett behov av att göra sociala saker fyra kvällar i veckan, jag blir inte tokig om jag inte hittar en ny grej att anmäla mig till för nu får jag göra allt på samma gång - för mig själv. Min energi (den ska ha tack) används till jobbgrejer och jag är mer harmonisk nu. Jag är bara föräldrarledig till April så detta ska nog gå men det är obehagligt när man är och trampar på osoft mark. Ska jag vara ärlig så vet jag att jag inte kommer chilla ner. Jag kan helt ärligt inte tänka mig nåt tråkigare än att ”bara” va mammaledig. Obs obs obs det är inget alls emot någon som vill vara det, inte alls. Jag tycker bara inte det är så kul även om jag på senaste lyckats bli helt besatt av Donna. Att dagarna ser ut på samma sätt får mig akut deppig. Om det är så att jag flyr mina egna hjärnspöken eller om jag bara är en person där det måste hända grejer vet jag inte, men jag vet att jag längtar till 1 April när jag sätter mig på min elcykel in till kontoret utan massa barn hängandes på mig.
