Jag ligger inlagd. Igår mitt på dagen från noll till hundra skenade febern. Förstod ingenting, vi skulle precis premiära med vagnen, men jag blev lamslagen av febern. La mig under täcket och frossade. Timmarna gick och jag mådde sämre. Tillslut ringde jag in till eftervården som sa kom in. Men jag protesterade, Florens då. Orkar inte åka från honom igen. Men under kvällen blev allt sämre, brösten, smärtorna i brösten oj oj och så febern, frossan. Ringde igen då sa dom du måste komma. Så vi åkte. Ringde mamma. Satte oss i bilen. Kom in och tog massa prover. Sänkan kom tillbaka. Man ska ha 2 i sänka min låg över 200. Så nu är jag inlagd. Jag och Donna ligger här. Jag får antibiotika intravenöst. Det suger men är ju också bra att jag åkte. Kanske är det därför jag mått så himla dåligt sista dagarna, det känns som jag fått svaret på den extrema tröttheten, mitt likbleka ansikte och varför jag varit så låg. Vet inte hur länge vi måste ligga här. Men ett par dagar minst tror dom. Det är ett ganska mysigt rum, dubbelsäng och adventsstake i fönstret. Grinar en del, mest pga att jag saknar Florens och Anders. Håller Donna nära, nära. Vi sover, hon på mig, hon äter, gnyr, ler i sömnen och plötsligt ser jag henne i ett annat ljus. Det var nog inte så kraftig baby blues, det var infektionen. Uppdaterar denna smått kaotiska tid snart igen. Håll tummarna att vi får komma hem till julafton <3
