I torsdags sa läkaren att mina prover fortfarande var väldigt höga och att de inte går ner som de ska. Jag grinade igen, insåg att julafton nog får spenderas på sjukhuset utan min man o mitt stora barn. Hon skulle dock konsultera med en infektionsläkare och återkomma. Timmarna gick och där satt jag på mitt lilla rum och väntade på besked om jag skulle få ny intravenös antibiotika. Sen kommer hon in och berättar att eftersom de inte hittat vart infektionen sitter så har de en tes om att det skulle kunna vara e-coli bakterier som tagit sig in i snittet. Jag ska berätta allt om det framledes men det blev ett väldigt komplicerat kejsarsnitt som var öppet länge. Du får åka hem med ny antibiotika i tablettform. Om jag börjar grina? Men, sa hon om du blir dålig igen får du inte komma tillbaka hit, då måste du söka dig till gynakuten. Så jag åkte hem. Känsla: glädje/rädsla. Julafton spenderades med min lilla familj och min mamma och så jag med skräcken om att bli dålig. Jag vet inte, men jag tror jag blivit lite traumatiserad av detta. Varenda grej som känns i kroppen gör att jag blir oroad. Men jag har A som peppar, som säger att de inte hade skickat hem mig om de inte trodde att jag var på bättringsvägen. På måndag tar jag nya prover. Vill sova till dess. Har ingen feber, det är viktigast. Fan va sjuk start vi fått, längtar så innerligt till att känna mig frisk. Ta en promenad. Inte vara rädd. Ta hand om varandra💛
