För prick ett år sedan hade jag legat inne på sjukhus med oklar infektion och en sänka på 300 i två dygn. Jag hade en bebis som var 8 dagar och jag var väldigt, väldigt ledsen. Min värld, sen hon hade kommit en vecka tidigare var förändrad, den var mörk, läskig och helt och hållet ny. Jag hade ett kli innanför huden, en ångest som kändes som min puls. Det kanske var min puls. Ensam och nyförlöst låg jag på sjukhus i en vecka med Donna vid mitt bröst. Hon sov mest, ammade och låg vid min blöta bröstkorg hela nätterna. Jag orkade inte oroa mig för att hon skulle drunkna i min svett just då. De fick byta lakan varje natt för det bara rann när de fick ner febern. Jag var fruktansvärt sjuk. Så innerligt ledsen och så rädd. A gjorde allt för att komma ett par timmar om dagen. Körde till Danderyd fram och tillbaka med mintchoklad och apelsiner så jag skulle äta något. Men jag bara grät, jag har nog aldrig gråtit så mycket under så kort tid förut. När jag kom hem trodde jag att allt skulle vända, jag skulle bli frisk snabbt och sen skulle allt lätta. Istället fortsatte jag ha feber, fick besöka akuten två gånger och sedan förvandlas till en uppsvullen allergichock av antibiotikan. Hela kroppen såg ut såhär och jag fick göra ännu en vända till sjukhuset. December blev Januari och även om svullnaden lättade så kändes det som hela jag var ett stort sår. Jag vet inte hur det är med er och trauman men för mig förvandlas de till muskelminnen. När tiden på året kommer så reagerar kroppen. Jag minns, fnular och återbesöker det som var. Men jag säger också till mig själv. Det är inte nu. För nu när jag skriver detta så hör jag mina två barn leka, Florens har restaurang och Donna, tja hon förstör väl mest plus är i vägen men hon finns och hon är älskad. Idag är min mammalediga dag, måndagar kommer fortsätta vara det fram till April när hon börjar förskola. Jag njuter, jag tar in henne som bebis varje dag, luktar på hennes hjässa, pussar hennes öppna mun och håller hennes lilla, lilla hand. Jag vet ju, att snart växer hon upp, slutar lägga huvudet i mitt knä när hon vill mysa en stund. Allt går så snabbt. Och det går över. Det gick över.
