Det känns oftast som att Florens utveckling sker per automatik, den sker men kanske har det bara skett plötsligt utan att själva skiftet blev något jag lade märke till. Han kanske kommer en dag och kan ta på sig sin kalsonger helt själv och jag säger, wow du kunde. Men i helgen var det som att min lilla 2,5 åring blev stor. Hans meningar är långa och utförliga. "vi kanske kan göra såhär mamma" eller "jag klättrade upp helt själv där borta utan hjälp". Sammanhangen han beskriver makes more sense på något vis och det är så stort att få vara med om det. Han slutade med blöja i somras men har haft det på natten. Så för en månad sen slutade det vara något i den på morgonen och igår, vips sov han utan. Det kanske låter som en bagatell och på ett sätt är det också det för det spelar ju ingen roll alls om han har blöja eller inte. Men det kändes så stort. Han blev så stor. När han har svårt att komma till ro på kvällen säger han "håll fast mig mamma" så vill han ha lite tyngd över kroppen. Vem kommer han bli? På utvecklingssamtalet berättade dom att han älskar att spexa. Mitt hjärta blev stort när vi satt med hans pedagog och hon berättade deras syn på honom. Det är ju verkligen speciellt att man inte ser sitt barn på så många timmar om dagen. Vem är han i grupp. Hur ser hans utveckling ut, vem leker han med. Min lilla stora Florre. För bara 6 månader sen var han en tornado, nu tycker han om att sitta i lugn och ro och kolla en serie eller pilla med sin ambulans. Jag hörde nåt i helgen där de pratade om föräldraskap. Dom pratade om hur alla föräldrar har så sjukt mycket aktiviteter till sina barn. Jag känner ingen som har massa aktiviteter. Det känns som att det enda min generation av päron gör är att prata och vara pedagogiska så mycket med sina barn att det kanske ibland bara får vara? Dom pratade om skärmar och skärmtid och att föräldrar är så frikostiga med det. Jag kände att jag inte höll med. Men jag har inte gjort någon studie bland mina vänner heller obs. I mitt irl flöde bland päron är det inte så. Eller bryr jag mig ens om hur mycket folks barn kollar på skärm, nej. Jag ser till Florens som går på ur och skur och springer runt ute från 8.30-15.30 varje dag, när han kommer hem behöver han chilla. SÅ mysigt ju att hoppa upp i soffan efter ett bad och kolla lite på Biet Maya. Jag kanske har en liberal syn men jag tror inte han skulle palla mer pedagogiska lekar och samtal. Han kollar lite på TV, går in och ut från sitt rum och leker med grejor. Jag minns (iofs typ noll från min barndom hehe) hur jag kollade på tv medan mamma lagade mat när jag var liten. En trygg och mysig stund. Jag tycker också att det är att vara ute på tunn is att prata om föräldraskap generellt, vad tycker ni om det? Det är så många som kan ta illa upp och rannsaka sig själva i onödan. De allra flesta kämpar hårt för att få saker att gå runt. <3 Jag skriver sällan ingående om Florens, mitt föräldrarskap eller uppfostran dels pga jag vill hålla det privat för hans skulle men också för jag tror det kan skapa ångest hos andra. Ibland vill jag dela glimtar, som ovan men allra oftast är hans grejer bara för mig och det är mysigast så.
