Köpte en vintageväska som kom hem och va ful. Istället för att skicka tillbaka den la jag den i garderoben och tänkte stänga dörren for ever. Men A fick mig på bättre tankar. Den är nu till salu igen. Sjukt att jag bara tänkte blunda och gå vidare. Den är inte ful, men den är inte jag. Som en väska skulle kunna vara j a g. Ni förstår. Det var ett unn för boken som sålt väldigt bra. Men tja, nu ligger den där. Varför tänker jag inte ett två tre steg innan jag agerar. Alltid på känsla aldrig eftertanke. Jag menar, jag hade ju kunnat googla den. Vad jag dock tänker mycket på är min bebis. Vi hade ett namn men nu är vi lite oense. Vad ska den heta? Hjälp. Det löser väl sig. Min sömn dock, kommer den lösa sig? Jag är vaken timtal på natten. Vaknar sliten och trött. Får liksom ont i kroppen då. Plus att i veckan gjorde jag nåt på gymmet och nu har någon kört in ett glödande spett i min höft. Kan inte gå, ljuger det är bättre men inte helt bra. Ber att det går över inom KORT. Blir det en graviduppdatering detta? Verkar så. Bebisen är där inne och gör sin grej och veckorna dom bara säger tjoff. Jobbplanerna är att spela in säsong ett av podden och göra mina samarbeten sen kanske jag ska stänga idéluckan där uppe i huvudet ett tag? Men vadå ska jag vara ledig. Näe. Jo, men jobba. A hoppar på efter tre-fyra månader när liksom första bebisbubblegrejen har lagt sig. Min hjärna mår som sämst när den inte får prestera eller kreera. Fan va bajsnödigt sagt men så äre. Vad är nästa projekt? Det tänker jag mycket på. Hur man mår som kvinna när man inte presterar. Starta bolag med Amanda och Elina, det är inom en femårsperiod men vad ska jag göra i vår, i vinter, nästa sommar. En bok till? Har jag en bok till i mig? Vad skulle den handla om? Det är lite som att bebisen bara plötsligt kommer existera. Köpte en onsie från Lindex till den och den är så liten. Storlek 50. Sen har vi inte köpt något. Minns knappt vad man behövde förutom pads till bh för brösten fullkomligt sprutade. Kunde liksom amma på ena och det andra sprutade genom kläderna. Annars är det hypno birthingen som gäller, existerar och som jag funderar över. Jag övar, lyssnar och mediterar. Ska såklart berätta om allt för er sen, men inte nu, inte ännu. Så glad att jag har Opokua och Asabea, tänk att det finns människor som liksom VILL stötta en och finnas där under ens födsel. Tar inga bilder på magen, borde jag? Nu ska typ bebisen bara bli större och jag med I guess. Hur det nu ska funka, stånk, stånk, stånk.
