Jag sitter vid fontänen på Karlaplan. Jag har keps som är neddragen långt ner över pannan. Det är första gången jag inte kan kväva gråten. Den kommer aggressivt, i stötar tränger den sig fram. Trycker fram ljud, flämtningar kanske. Höh-e höh-e höh-e. Överkroppen skälver och händerna måste jag sitta på för att de inte skaka så illa att de kanske lossnar från kroppen. Solen skär genom vattnet, det är så vackert, jag vill klippa sönder mina ögon. Det frasar i gruset när en barnvagn passerar, ljudet samlar jag till bevishögen på min totala brist att vara kvinna, jag ska ha den när jag möter domaren, när åtalet om vem som är den minst fruktbara kvinnan väcks. Några barn hoppar på kanten av fontänen, springer runt med sina sandaler. En mamma dricker latte gissar jag. Dom leker. Ännu något till bevisföringen. Dessa ljud, kluckande skratt som river mig itu. Om vi går sönder så dör jag. Om jag inte kan ge dig ett barn kommer du lämna mig. Jag vet det. Det ringer i telefonen. Jag låter ringsignalen ebba ut. Det blir väl abonnenten du söker. Och jag skäms för att be, jag skäms för att gråtaMitt hjärta är ditt att förstöra.Sen händer livet och livet rinner ur mig fler än en, två, tre gånger. Jag står framför domaren med tydliga bevis men han vill inte höra. Jag visar gravidstickorna, blodet, operationerna, uppvaket, skriken, gråten, den glada ägglossningsgubben. Inget biter. Jag måste fortsätta. Det är sommar, höst och vinter. Det är vår och sommar igen. Min hög av bevis är enorm.Jag ber om ett extrainsatt möte med domaren. Jag visar gravidstickan, jag visar blodet som sedan kom. Jag säger - den är också död, snälla döm mig nu. Jag står på knä med händerna över huvudet, jag ber om ett slut. Kanske på mig. Jag vet inte. Men han skakar på huvudet och jag måste fortsätta. Jag fortsätter och nu är han nyklippt och har gått ut förskoleklass. Han blir sju snart min pojke. Han springer längs fontäner, gator och i skogen. Jag är hans mamma, han höll sig kvar. Kanske skulle kolla hur mycket jag orkar. Jag blev till stål för hans skull. Han räddade mig. Han räddade mig verkligen.
