Florens frågor han har ställt det senaste året har gjort mig så mjuk inuti. Nu har de levlats upp från hur myror bor, om elefanter vilar till mer existentiella frågor. Allt är så nollat för att fyllas av information. I helgen när vi röstade berättade jag att vi ska rösta på den vi vill ska styra landet. När vi var klara sa han, kommer hon styra vårt landställe nu. Förstår ni mitt hjärta. Landet är ju landstället. Såklart. Igår kväll när vi skulle sova sa han, mamma jag har tänkt på himlen, man kan ju inte gå på molnen varför ramlar inte alla döda ner då? Veckan innan undrade han om det var speciella flygplan som flög upp alla döda till himlen. En annan dag sa han, mamma om jag inte fanns förut och inte var död, då var jag kanske luft, hur gör man luft?Han är så lik mig, bär på så många känslor, tar in allt omkring sig. Det är så mycket viktiga saker han fnular över och jag märker att han blir större så snabbt. Han vill vara ifred på sitt rum, kroppen är inte så gänglig och fumlig. Han sätter på sig skorna på rätt fot och jag kan inte låta bli att tänka på att han en dag inte kommer vilja ligga nära mig när han ska somna. Så ser jag på Donna och inser att om tre månader är hon ett år redan. Tiden springer så snabbt och allt ska gå så snabbt. Man jobbar och grejar och startar nya projekt. Lever i framtiden hela tiden medan ens barn befinner sig i en så liten värld där att sitta med mormor och klippa i papper är dagens höjdpunkt. Jag ska verkligen försöka finnas mer i nuet framöver. Inte springa iväg i tanken. Hoppas ni får en fin dag, jag ska till kontoret på ett möte, liggandes i soffan gissar jag.
