Det var länge sedan jag var i läsmode. Har lyssnat mycket på böcker de senaste åren. Försökt läsa men det har varit något som gjort att jag inte kan fokusera helt och komma in i en bok. Saknat känslan verkligen. Men så damp det ner en bok i brevlådan, det gör det ibland och jag blir lika glad varje gång. Åttonde huset av Linda Segtnan. Jag började läsa som jag oftast gör innan jag tappar fokus men denna gång var jag fast. Boken handlar om föräldrarskap, om ett mordfall på en flicka och om besatthet. Det är den paralella världen mellan verklighet och mordet som Linda beskriver så bra. Hon står nära Birgitta som blivit mördad, känner hennes andetag och försöker se vem som mördade henne. Samtidigt pågår verkligheten där hemma och Linda beskriver föräldraskapet som jag aldrig läst det beskrivas förut. Exakt alla tankar man har som i alla fall jag inte vågar sätta ord på. Men så fort hon har tid slukas hon av mordfallet igen. Hon läser allt som har med utredningen att göra, drömmer om mördaren och frågar Birgitta om hon kan berätta för henne vem som gjorde det. Hon står på platsen där hon dog och hoppas att svaret ska komma till henne. Besattheten över fallet gör henne både stark och skör. Jag är inte särskilt bra på att skriva recensioner men jag vill verkligen rekommendera den här boken. Den fyllde mig med något alldeles speciellt. Värme, panik, trygghet och nyfikenhet. Frågan är bara, vad ska jag läsa nu?
