Jag har läst "Det blev ingenting" av Katarina Soldan. En roman om Hedvig och Sophie som på olika platser och olika åldrar i livet möts en sommar. Hedvig är ungdomsstjärnan som vunnit skådispris och nu harvar på med att landa nästa roll. Många år har gått sedan hon fick något. Hon söker scenskola efter scenskola men faller på målsnöret gång på gång. Tillslut blir hon totalt handlingsförlamad och påbörjar stora ljuget för sin familj när hon inte orkat söka igen. Hedvig är oerhört mycket uppe i sitt huvud, hon är jobbig och gör mig irriterad. Gissar att hon har diagnos :) Sophie är klassens guldgosse tillsammans med sin pojkvän som är precis lika. Hon befinner sig i en lögn med i sin relation och sina framtidsplaner och är tio år yngre än Hedvig. Under en sommar möts dom och där börjar väl egentligen boken. Jag älskade de två första delarna när man fick läsa om de två separat, den är skriven i jag-form. Vi får verkligen lära känna de två. Hedvig som vet ALLT kring skådespeleri, allt praktiskt men inte verkar kunna genomföra det och Sophie som hela tiden längtar bort. I del tre switchar boken till tredje person. Det stör mig lite faktiskt men kanske bara beror på ovana. Boken överraskar gång på gång med nya vändor när man precis hunnit bli lite uttråkad av deras umgänge under sommaren. Katarina Soldan är född 92!! och har skrivit denna knäppa roman som jag och de flesta nog känner igen sig i. Att misslyckas och känslan av att inte nå ändå upp är verkligen något jag känner ofta. Men också att vara i något som skaver men inte våga göra något åt det. Skillnaden på Hedvig och mig är väl att jag inte går över lik för att komma dit jag vill. Läs den! Kram
