Jag har läst Haren och jag av Chloe Dalton. En bok jag blev tilldelad i den bokklubb jag är med i för SVTs Sverige Live. Haren och jag är en självupplevd historia där Chloe en dag hittar en liten harpalt som hon bestämmer sig för att ta hand om. Hon är mycket noga med att inte försöka domesticera den utan tar hand om den på harens vis. Chloe läser på om harar och inser att det inte finns särskilt mycket information kring just haren. Den har mest skrivits om i jaktsituationer men sällan till aldrig har harar levt med en människa vilket gör den svår att förstå. Boken tar avstamp i den lilla harpaltens överlevnad men blir till något mycket större. Vad sker där ute i naturen som vi inte vet om eller ignorerar? Vad kan vi människor göra för att bli mer medvetna kring hur vi behandlar vår natur? Boken vill inte alls skriva läsaren på näsan utan får oss bara att närma oss tanken på vad vi kanske kan göra annorlunda genom att bara bli medvetna om att på alla fält ligger det små harpaltar och gömmer sig. Den berättar att när haren blir rädd ligger den still vilket gör att många harar förolyckas på fält när skördetröskor eller traktorer kör över dom. Det här är en bok jag aldrig skulle plockat upp själv men som jag är glad att jag läst. Den är mjuk, meditativ och ger mig mer information om harar än jag visste att jag behövde. Det är en bok för dig som inte vill att det händer särskilt mycket.
