Jag har har läst Liken vi begravde av Lina Wolff. En berättelse om två systrar som växer upp med sin fostermor och fosterfar i en liten by i Skåne. Systrarna Jolly och Peggy växer upp nära varandra i en mix av komplett mörker och strimmor av hopp. Det är en bok om hämnd, om det lilla livet på en plats som aldrig förändras men också om skam. Jolly är följeslagaren som inte sätter emot medan Peggy längtar bort från platsen, morden och våldet till något annat ingen av dem upplevt innan. Trygghet. Det är en mörk bok med mycket humor, flera gånger skrattade jag pga Linas sätt att inte skriva läsaren på näsan med känslor och metaforer. Boken är helt upp till läsaren att tolka vilket jag tycker om. Jag älskade den här boken och kan verkligen rekommendera De polyglotta älskarna som jag läste 2016 när den kom och också tyckte jättemycket om. Rekommenderar även att lyssna på Lina Wolffs sommarprat som ägnar en timma åt att beskriva hennes väg till att översätta klassikern Hundra år av ensamhet. Det sommarpratet är bland de bästa jag hört. Aldrig hört någon prata om texten så innerligt och respektfullt som Lina. Under kategorin Bok kan ni hitta fler boktips. Och nu är jag en av medlemmarna i Svt Sverige Lives bokklubb och kommer snacka böcker någon gång i månaden där, så kul!
