Jag kan inte få in i huvudet att han heter Karl Ove och inte Jan Ove. Så han får heta Knausgård bara. Jag har läst Min Kamp 1 som är Knausgård tredje bok. En autofiktiv självbiografi. Kanske skulle jag börjat med denna före jag läste Morgonstjärnan för språket i Min Kamp är inte lika delikat som i Morgonstjärnan. Med det sagt är det inte på något vis dåligt, bara att jag kände mer av honom där. Min kamp 1 är en beskrivning av allas slutdestination, döden. Den handlar om överraskande sorg som drabbar honom när hans pappa dör. En pappa som levt i periferin, som aldrig gått att nå. Sorgen väcker minnen till liv och vi får följa med honom genom barndom, ungdom och när han är vuxen. Något jag älskar med Knausgård är hans lättvindiga sätt att beskriva saker. De är väl inte lättvindiga i den skrivande processen för det går inte hur mycket man än försöker att beskriva vardagliga saker så okonstlat som han gör. Inga storslagna metaforer, bara som det är. Det är nästan som han går emot skrivandets regler när han radar upp saker som ska handlas, hur han går i en trappa eller hur han blåser upp plasthandskar innan han sätter på sig dom. Det är nästan provocerande när han kastar in ! efter vissa meningar. Inget jag sett förut! Den var verkligen jättebra. Har ni läst? Ps, under kategorin bok samlar jag det jag läst.
