På kvällarna när jag ska sova läser jag. Nästan alltid är det så. Ibland, mycket sällan om jag är väldigt stressad skrollar jag mobilen, förmodligen är det sämst mot just stress men det faller sig så. Annars har jag aldrig mobilen i sovrummet, den ligger och laddar där ute nånstans i sin ensamhet. Med de sömnproblem jag har så upplever jag ändå att det gör skillnad. Tyvärr har jag börjat vakna före 05 på morgonen nu och eftersom det är ljust går jag upp. Har ingen klocka i sovrummet så jag travar upp, kokar kaffe och sånt morgonfix så tittar jag på klockan och den är 05.13. Men det var ju sängbordet vi skulle kika på. Dom dignar av böcker. Här ligger högen. Precis läst ut denna bästsäljare och jag är inte övertygad. I en bok som inte är särskilt lång får det inte ta över hundra sidor att komma in i den. Jag förstår andemeningen och den är fin på det viset, vi landar i att det är i nuet man kan förändra saker. Boken handlar om ett café dit man kan gå för att återvända i tiden. Man måste förhålla sig till många regler dock. Tex så måste man dricka upp kaffet innan det kallnar för att inte fastna. Och man ska inte tro att det kommer att ändra nutiden. I boken möter vi fyra personer som återvänder i tiden men jag känner ingenting. Kanske är det ett problem att jag läst så mycket Knausgård på sistone att jag förknippar läsning med hans sätt att skriva. Allt annat känns platt. Detta kanske borde varit min rebound från Knaus och så paus sedan från den norska konungen. Men nej. Påt igen direkt efter. Detta är ett av Knausgårds tidiga böcker och jag tycker mig läsa hur hans skrivande utvecklats nåt enormt även om det är tydligt att det är han som skriver. Han kan verkligen! (den som fattar, fattar) För barnen läser jag eller Anders varje kväll. Det är det mysigaste jag vet. Vi läste flickan med svavelstickorna i veckan och kanske var det lite för tidigt för en sexåring. Blev ett långt samtal efteråt och precis innan han skulle somna "mamma undrar hur det känns att vara gud". Legit fråga. Nu är mio min mio på väg hem. Den här tegelstenen med sina 927 sidor fick jag tipsad till mig av en taxichaufför som jag hade ett långt litterärt samtal med. Ska ge mig på den i sommar. Den här började vi med i vintras men det var för läskig så vi sparar. Annan tegelsten som enbart får ligga kvar pga snygg. Mådde verkligen piss på det bästa av sätt när jag läste den. Som en deckare med djup. Hade puls, var rädd men kunde inte sluta. Vad läser ni nu?
