Jag har läst Rovdjur av Isabel Nylund. Pepprar med sommarläsning här på bloggen nu. Läste den i mobilen i ett svep och även om jag inte gillar att läsa i telefonen var detta en bra bok för det. Boken handlar om Alex som i vuxen ålder kastas tillbaka till ett år i unga tonåren när hon knep en plats bland de coola tjejerna. Hon lämnar barndomen bakom sig och gör det på ett gränslöst tonårigt vis. Tillsammans med kompisarna träffar de Leif som blir spritgubben och som visar sig vara ett creep. Men förstår man det då? Vad kan man gå med på även om det inte känns helt okej? Är det okej att KÄNNA att det inte känns så farligt när man är med vänner? Boken är så brutalt tonårig och jag känner igen mig i allt. Att vara mellan barndom och tonår,att vilja så mycket men glömma att man nästan är ett barn. Tiden mellan lek och häng är så skör. Killarna är viktigast, tanken på sex, att vara sist, att bli utanför är så stark. Jag blev enormt drabbad. Kändes som min tonår, utan Leif då men det fanns ju creeps. Läs den genast!
