Idag för ett år sedan hade jag bf. Jag minns det som att jag hade storslagna planer på att inte bry mig. Jag hade ju mantrat i nio månader att bf bara var ett datum. Men så kom dagen. Min födelsedag dessutom och Donna kunde så gärna komma ut då. Men dagarna gick, en vecka och plötsligt nio dagar innan min bm drog tag i min livmodertapp och satte igång förlossningen. Snart ett år sedan, ett år. Allt har hänt men inget har hänt. Jag blev så ledsen när Donna hade fötts och jag tror inte jag egentligen blivit vidare glad sedan dess. Jag minns liksom inte att jag fått ett sånt där rus som jag ofta hade förut på väldigt länge. Livet är snårigt och svårt men att krypa ner bredvid Florens efter en kväll på stan eller få spontana pussar av Donna med vidöppen mun gör det i alla fall lite enklare. Idag är det min födelsedag och i present ska jag ge mig själv en tid hos psykologen. Samtid? Absolut. Vi hörs❤️
