Det positiva OCH negativa med att fota hela sitt liv är att man har förevigat saker nästan varje dag på året. Bra pga man kan kika bakåt, dåligt pga man har.för.många.bilder. 2 mars tex. 2 mars 2017. Jag och min Bobbe. 2 mars 2018 i gamla läggan. Här en en avokadoplanta som jag drev upp från kärna. 2 mars 2019. Florens var 7 månader och jag hade min första lille utekväll/fylla. 2 mars 2020, här hade jag precis på dagen blivit egen och bjöd hem Siri, Elsa och Sofia för en lunch. Ville snacka lite frilansliv. Vi hade SÅ trevligt men jag minns att jag fick SÅ mycket hat pga vi drack vin till lunchen. Detta var liksom peak "tänk på alla som inte kan göra så-eran". 2 mars 2021. Kan knappt titta på bilder från den här tiden för allt var så mörkt då. Jag jobbade som ett as, hade minigulligt och litet barn samt förlossningsdepression, hua vad tungt det var här. Blir verkligen ledsen när jag tänker på den tiden. Samtidigt känner jag en sån tacksamhet att det blev bra sen. Ni som mår dåligt, sök hjälp <3 2 mars 2023 hade jag visst lagat friterad kyckling. Blev inspirerad av mig själv nu. Detta blir det i veckan. 2 mars 2024 hade jag och Florens tagit nattåget upp till Skellefteå och hade 4 helt underbara dagar. Och 2 mars 2025 var verkligen MORDOR, var så satans sjuk förra vintern. Hu, låt mig slippa nu.
