Det har varit så jävla tufft idag. Jag lider uppenbarligen av någon form av mild ptsd för Donna har fått vaccin och är så ledsen och jag blir rädd för att nåt är fel och att vi ska behöva vara på sjukhus igen, känns så sjukt att mitt privilegierade jag tar plats med det när jag precis sett en film på en ung gråtande pojke som gick ensam över gränsen till Polen. Grinade så intensivt just för maktlösheten. Vem kramar honom? Var är hans föräldrar.Det är kvinnodagen men jag är så slut och jahopp ska vi ”fira” oss igen då. Vad bra det går med jämställdheten. Bara massa idiotmän som styr världen med deras egon främst. Vad är det för fel på er. Det är krig och har alltid varit. 2016 volontärade jag på en flyktingförläggning i farsta där vi tillsammans med barnen ritade och skapade medan deras föräldrar fick vila ett slag. Mötena med de barnen har etsat sig fast i mig samtidigt som jag nästan förträngt dom. Vissa av barnen var kontaktsökande medan andras blickar var långt borta. En pojke ritade bomber och blod på sin teckning. Förstår ni? Förstår vi? Barn som upplever skräck. Det ska inte få finnas. Samtidigt som detta händer föds barn och vänner får missfall. Sorger existerar samtidigt som kriget, glädje också. I morgon har jag tidsinställt ett inlägg om smink. ???Va??? Så jävla orimligt men ändå rimligt för krig pågår jämt och här vill jag att det ska vara lugnt och skönt. Jag tycker man kan hitta en organisation eller fler som man blir månadsgivare till. Barn och kvinnor far illa i alla tider. Äe, vad ska man säga ens. Hjärtat går sönder. Rädda BarnenKvinna till kvinnaUnhcrRöda Korset
