Jag har skrivit väldigt lite om att jag förra hösten fick en adhd-diagnos. Först tänkte jag bara, ah vad skönt, nu vet jag varför jag är på ett visst sätt. Det var liksom, jahopp - ingen är förvånad. Men nu har månaderna gått och jag har ätit medicin ett ganska långt tag. Dags för en utvärdering tänkte jag för ett par veckor sen. Mitt under en väldigt intensiv period slutade jag med medicinen för jag fick panik för jag tappar massa hår. Googlade och visst, man kan tappa hår av den säger...folk. Men är det därför? Eller är det ett svar på hur fruktansvärt dåligt jag mådde förra året? Eller är det näringsbrist för att medicinen gör att man tappar aptiten? Det som har hänt efter jag slutade med medicinen är att allt är kaos i hjärnan. Ibland kan jag ha så svårt att tracka livet, alltså jag minns väl inte hur det var för tre veckor sedan? Eller minns ni sånt? Igår gick jag i skogen och spelade in en story som jag aldrig postade för jag kände skam tror jag. Jag fattar inte hur alla får ihop livet. Hur gör man för att inte bli helt slut? Ha barn, ge barn tid - för man VILL. Ha relation, ge relation tid - för att man VILL, ha ett jobb, ge jobb tid - för att man VILL. Ha vänner, ha intressen, ha hobbys, ha en lägenhet, en släkt osv. Allt ska bara funka men jag känner ofta att jag inte funkar. Att jag behöver vila men när jag vilar min hjärna ba - du, ska vi ta en tur genom nya ideér eller ska vi kolla tillbaka i tiden eller ska vi tänka på allt pinsamt du gjort? Nej tack. Nu tänker jag iaf hoppa på medicinen igen och med goda råd från sjuksyster Wood tracka lite hur man mår varje dag. Plus, det är vår och våren är svår.
