Ålesund, Ålesund som jag saknat dig. Tog min lilla resväska kittad med vandringsgrejer från Helly Hansen vilket var perfekt för min kompis som jag skulle träffa i Åle är designer på just Helly. Kände mig väldigt filmisk när jag hämtade ut min lilla hyrbil och ställde siktet på Alnes. En ö cirka en halvtimma utanför byn. Pratade mig själv och sa, japp det går bra, det är bara en tunnel inga konstigheter när jag åkte den 4 km långa Godøyatunneln under vattnet. Jag hade hyrt ett litet hus nästan precis på stranden som jag snabbt checkade in i innan jag gick ner mot solnedgången och surfen. Jag kunde inte sluta le. Det var som att komma hem på ett sätt. Stranden som jag så många gånger gått fram och tillbaka på medan jag nykär väntat på Anders som surfade. Jag menar, vad är detta för litet gull? Alnes i morgon ska jag upp på fjället ditt. Blev sugen på att hoppa i när de jag hyrde huset från sa att jag gärna kunde låna våtdräkt och bräda men jag höll mig på torra land. När jag tänker tillbaka på tiden i Åle minns jag exakt detta, detta typ av väder även om det 99% av tiden regnar i sidled. Selektivt minne precis som alla somrar i Sverige, dom är ju kanon! Efter en öl och lycka på stranden tog jag mig till andra sidan, det låter värre än vad det är, vi pratar 6 minuter promenad. Aj </3 Sista sucken innan solnedgång och jag skulle hem till Ida. Som bor i en rorbu. Ett trähus på kajen. Sen gick jag hem till mitt hus och vaknade 10 dagen efter. 10! TIO! Det har inte hänt sedan jag var tonåring. Då var det bara att käka en macka och trä på sig kängorna för sen väntade en vandring. Hörs om det i morrn!
