Jag försöker hålla hårt i maj som alltid. Den bara springer iväg och jag vet att juni beter sig på samma sätt. Fullt i mailkorgen, fullt i hjärnkorgen. Det är så vackert överallt. Fåglarna sjunger mer än nånsin, häggen doftar barndom, syrenen slår ut med all sin kraft. Jag bara slås tillbaka tillbaka till när vi gjorde "parfym" av syren när jag var liten och sålde för en femma till grannarna. Äventyren avlöste varandra. Det är som att jag inte minns annat än sommaren, den ändlösa sommaren och så julafton från min barndom. Har inte ett enda minne från höst? Kanske svaga minnen från våren och vitsipporna som i backarna stod. Imorgon landar jag i ett annat land. Är nervös över att vara utan barnen, har resfeber som om jag skulle dra ett år till Indien. Helt orimligt såklart men den finns där. Nu, när jag skriver detta är vi på landet. Donna och Anders vilar, Florens käkar godis och jag sitter utan några lurar med musik och lyssnar på tangenterna och fåglarna. Jag har börjat skriva tacksamhetsdagbok. Okej, det har gått två dagar men fick tips av Lina Thomsgård att lyssna på en bok som heter Existensboosten och i den pratar hon om att skriva ner det man är tacksam över och bli mer i stunden av att göra det. Märks skillnad på två dagar. Idag tex sågade jag gran och strippade de på bark, det tog tid, var oerhört svettigt men jag njöt verkligen i stunden. Ingen lur, ingen stimuli. Tog ett dopp i morse. Nästa gång jag badar är det i ett annat hav. Hörs därifrån.
