Igår fyllde min kära man år. Ett år till på jorden har jag fått med honom. Kanske var det året som varit svårast, fyllt av mest stress, oro och tomt på tid för oss. Vi går in i det sextonde året ihop. Sexton år av stadig relation. Det är länge och inte är det konstigt att det ibland svajar. Som tur är svajar inte vi som enhet. Men allt runt oss har gjort det. Vi har vinglat oss fram på två olika vägar det här året, sträckt ut händerna mot varandra även om vi inte alltid nått. Stapplat oss fram genom livsomvälvande beslut, död och husbygge. Men alltid varandra i sikte trots att vi knatat på olika vägar. Livet har prövat oss hårt, nästan velat se om det går att spetsa igenom vår styrka. Men livet har inte haft en chans. Kom då så ska vi se. Älskar dig Anders. Idag får du vad du vill. Dvs lyfta olika saker på tomten hela dagen lång. Tack för dig. Snyggaste jag sett. Med Sveriges bästa hållning? Pust vad jag är glad att du finns hos mig. Grattis Anders.
