Denna bild dök upp som minne i min telefon. Lilla Donna. Hur kan man vara så go? Hon är verkligen ett "enkelt" barn. Till den grad att jag tagit mig en funderare på hur jag ska få henne att förstå att hon får vara "jobbig". Sätter " för ni ska förstå att ordvalen inte är direkt riktade eller helt sanna. Hon är en medlare med stor omtanke kring andra och jag märker redan nu att hon sätter sig själv på andra plats. Kanske övertolkar jag, hon är ju trots allt bara tre och ett halvt år men jag tycker mig se hennes personlighet väldigt tydligt redan nu. Sen är hon såklart en retsticka till brorsan men överlag väldigt anpassningsbar. Jag tänker mycket på uppfostran och hur olika det är med ens två olika barn. Dels att uppfostra en tjej och en kille och dels att de är så olika som personer. När de är vuxna kommer de förmodligen inte ha samma bild av uppväxten. Hon har börjat vilja klä sig själv och har så bra stil? Lite dansk haha <3 Något annat som upptar mina tankar är barnens rum. Det ena som inte ens har en säng. Vi tog visst ut det mesta till landet i somras och har knappt hunnit reflektera kring hur det ser ut här hemma. Florens behöver ett skrivbord och en säng. Lite mer pepp här inne, visst? Och Donna behöver en sängkappa för den åkte ut (behöver....) och lite struktur här inne. Det blir höstplanen.
