Igår kväll efter läggning inser jag att den stora trollfesten som Florens sett fram emot i veckor är idag. Jag har bara läst meddelandet slarvigt, inte läst hela. Därför har jag missat att dom ska klä ut sig. Paniken och isen i kroppen lamslår mig. Jag är ingen pysslig person, jag vet inte hur man snabbt syr en dräkt eller nåt. Jag kan inte sånt. Messar våra vänner och frågar om de har en svans liggande kanske? Ta lite garn. Garn? Som att jag skulle ha garn hemma. Som tur var har dom det och jag får pipa över och hämta. Flätar en svans. Googlar "klä ut sig till troll barn" och rotar fram en tröja vi kan klippa sönder. På kvällen kan jag inte sova sen. Klockan blir 01, 02 och jag tänker på vad jag inte får glömma, att jag måste sminka honom lortig. Inte glömma tröjan. Känner mig så kass. Men i morse när han vaknade och sprang upp medan han skrek IDAG ÄR DET TROLLFEST var han så glad och när han såg svansen tappade han hakan. På riktigt, den åkte ner och så glittrade ögonen på ett sätt man bara ser på ett riktigt glatt barn. Tack mamma har han sagt hela morgonen. Älskar honom, mitt lilla troll.
