Hade så fina samtal med Emilia igår. Vi pratade om att känna sig bortvald, att inse sitt egna värde och att våga säga ifrån utan att be om ursäkt. Tre väldigt svåra saker men som är sammankopplade. Varför är det så svårt att säga hej, jag tycker detta är dåligt punkt. Det är nästintill omöjligt. Jag har vänner som är otroliga på det, så inspirerad. Klockan är prick sju och jag ska snart dra. Måste åka till Gröndal, till just Emilia och hämta min sminkväska som jag glömde igår, sen har jag möte, sen ska jag sitta och skriva hälsningar i böcker och sen ett möte till. A ska bort ikväll och jag och kidsen ska ha myskväll. Älskar när man får en egen kväll, då tycker jag typ inte det är jobbigt med barn. Jag söker liksom inte stunden att pausa utan kan gå helt in i att vara med dom. Är ni me på vad jag menar? Fan vad jag är glad att jag har min kompis Anna när det kommer till barnsnack, vi ringer varandra flera dagar i veckan och vrålar ut vår frustration. JAG BLIR GALEN kan jag säga. Ibland frågar Florens, blir du galen nu? Ja kära barn, nu blir jag galen. I morgon är det bokrelease, min kompis skickade ett sms igår. Jag är SÅÅÅÅÅ taggad, blev så glad att hon gjorde det. Fick en labrador som la sin tass på mitt ben igår. Varje gång jag slutade klappa kom tassen tillbaka, som att hon sa hallå eller som jag själv gör när jag viftar på foten när A slutar massera. SÅ gullig. Sen somnade hon med sitt tunga huvud i mitt knä.
