Det är så oerhört jobbigt fysiskt att gråta. Jag gör det sällan men har ett par stora som måste ut varje år. De blir färre och färre ju äldre jag blir men de finns där. Ju fler år som går och desto mindre jag bölar blir det jobbigare att gråta kroppsmässigt. Jag kan liksom kväva en potentiell gråt för att jag verkligen inte orkar få så ont i kinderna. Det är ett rakt av träningspass? Håller ni med? Man blir täppt i näsan, får ont i käken och förr om åren kanske man kunde se söt ut men nu blir man ett träsktroll. Förra helgen bölade jag dock noll. Vi skulle ha barnvakt!!! Nä men redan i taxin till festen började pirret, tror typ vi hånglade redan då hahahah. Ärligt talat - hångla efter 14 år tillsammans händer inte jätteofta. Började med att testa kläder. Kjol från Samsoe och topp Lindex, båda loppis! Men jag bestämde mig för att gå helt barbie core. Ner till morsan för att lämna Donni. Sen bli plockad i en taxi. Chaufförren hade sagt till A, är det hon där borta med Barbiekläder hahha, vaaa. Vi skulle på stor 40årsfest. Kolla barmenyn. Blev jätteglad, verkligen jätteglad att se Haggan där. Så fint! Fick lära de unga barkillarna hur man öppnade en vinare och berätta om vinet. Tobbe och Cissi hade styrt så otroligt. Arkadspel, liveband och en trollkarl som gick runt. En katt! Två gullisar! Sen blev det sen natt, jag spelade rundpingis så jag fick ryggskott, eller var det dansen som gjorde det, oklart men något som är klart är att jag börjar bli gammal om jag inte kan dansa två kvällar på en vecka.
