Mycket oklart om jag bottnar i en skarf alltså. Tycker det är så så så fint på andra men så känner jag mig som en -tönt- när jag själv har en. Vilka problem man har. Annars mår jag prima. Lite för bra. Hur bra får man må känner jag. Har enorm energi och känner peppen ut i fingerspetsarna. Kanske bottnar i en rätt rejäl depp som släppt. *väntar på kraschen* I måndags fick jag nycklarna till lägenheten och hade bestämt mig för att jag skulle göra grovjobbet. Jag har knappt hållt i en hammare men har under tre intensiva dagar rivit golv, tapet och stuckatur. Det har varit så sjukt kul. Kolla insta där jag uppdaterat massor. Tittat ut från fönstret. Tror aldrig jag fått så många dm NÅNSIN om hur kul det är med renovering. Förmodligen för att jag är en rookie deluxe. Så slut i kroppen nu. När jag åkte vidare efter första dagen kände jag: varför ska jag lämna detta. Jag bor här nu. SÅ KUL Men jag åkte inte så långt. Jag skulle hem till Emma som tillsammans med Samanda hade bjudit in till Jungmiddag. Vi sågs en kväll för någon månad sedan och när jag påtalade något om en stundande kris skrek dom - mittlivskrisen. Så vi åt middag, jag Emma, Samanda, Jossan, Lina och Lisa. Och sedan dess är jag väl upplyst I guess.
