Jag hade frågestund på instagram och plötsligt handlade en stor del av frågorna om sorgebearbetning, om att förlora någon, genomgå en separation eller något liknande. Främst handlade det om att förlora en nära anhörig och man kan väl vila i att man inte är ensam i det även om det inte finns någon tid i livet man är så ensam. Sorgen bor ju i en innersta, där man är helt ensam oavsett om man har människor kring sig. Jag har genomgått en del stora sorger i livet måste jag ändå säga, min pappas död, min fasters död och åren som ofrivilligt barnlös toppar listan med sorgen över att min kropp är sargad och lämnar mig maktlös kring dens mående. Att leva med smärta är sorg, men eftersom det var så många som frågade hur man hanterar att förlora någon tänkte jag fokusera på det. Först och främst är sorgen individuell, den går inte att gradera eller dra över en kam. Det egentligen enda svaret hur man ska hantera att ens närmsta person försvinner är att man måste hantera det. Livet fortsätter även när det stannar. Folk handlar på ica som att inget har hänt, solen skiner, folk skrattar på barer även fast din person just dött. Även fast du vill skrika stopp vad gör ni. Många kommer säga att första året är värst, alla gånger du måste göra något för första gången men för mig var det inte så, för mig blev det värst efter några år när saknaden var så oerhört intensiv innan den sen svalnade. Det finns ändå några saker man kan göra för att göra livet drägligt i stunder. Umgås med folk, du har inga krav på att prestera, bara var bland dina vänner eller din familj. Ligg på en soffa, rör dig i periferin och var tydlig med vad du behöver just den gången ni ses, just den timman. Våga älta och prata om det när du vill. Ät och drick. Det är lätt att tappa både hunger och törst men du måste få i dig nåt. Vad det nu är spelar ingen roll, bara ät och drick vatten.Var glad. De stunder du känner dig glad, kan skratta och le gör det. Det betyder inte att du glömt eller att du plötsligt är helt fri från sorgen, men man får må bra när man mår dåligt. Ta professionell hjälp vid behov. För mig var det bra när det hade gått en tid för jag mindes inte de första månaderna efteråt ändå. Till dig som är vän med någon som genomgår något sånt här, glöm inte din väns sorg efter ett tag. Våga ställa frågor, det är inte farligt med en ledsen människa. Säg inte, vill du att jag kommer över, säg, jag tänkte komma över idag, funkar det. Allt för att din vän inte ska känna att hen behöver ta några beslut. Livet är en skumpig resa, det gör ont och det är fint, jag vet inte hur man blir en -lycklig- person eller hur man "kommer över" en sorg men här var i alla fall några saker. <3
