Påsken är slut men skolan stängd. Det hade vi missat och har båda massa jobb och en sexåring som behöver lejas ut. Tur att jag har min mamma. Hon fixar, barnen är tokiga i henne. Jag tänker mycket på hur det hade varit om pappa levde också. Vad de hade fått av honom. Fotbollsmatcher, massor med bus och oändligt med kramar i alla fall. Det är för sorgligt att tänka på att varken Anders eller mina barn träffade honom. Men å andra sidan hade jag inte träffat Anders om pappa hade levt. Med allra största sannolikhet i alla fall. Att jag skulle få för mig att dra själv till Australien för att komma bort låg inte riktigt i min natur innan pappa dog. Den här bilden tog jag på Anders kvällen vi träffades och den låg i min digitalkamera sen ett tag innan den åkte upp i albumet "australien" på facebook. Tänk va, livet är en enda sliding door. Här ung och i nysorg så har jag ingen aning om att jag ska träffa mannen i mitt liv.
