Sommaren ger och sommaren tar. Det har varit ganska friktionsfritt denna sommar, men det kanske beror på att vi inte haft tid att snacka ens. Tänk att barn har en radar som gör att så snart man öppnar munnen så kommer som små zombies och drar igång munnen. Är vi i peak småbarnsårs med en 2,5 åring och en snart 6 åring? Att vi bygger ett hus samtidigt är väl egentligen bara dumt, men å andra sidan så är det ju nu vi vill ha ett landställe. När barnen är tonåringar kommer dom väl streta emot och vilja vara hemma i stan. Men ibland briserar det och man bråkar och tjafsar. Först om nåt litet och sen växer det som jäst (brödskadad). Tillslut är klockan mitt i natten och man minns ju inte ens hur det började. Lite förlösande är det och med vetskapen om att man har grunden så behöver man inte vara rädd. Man går och lägger sig lite osams och vaknar sen på morgonen och ger varandra en kram. Men killar alltså, de är ett speciellt släkte. Tur att han snygg.
