Finns det något mer humbling än att gå på bröllop? Det allra finaste att bli inbjuden till. Att få närvara är en sån ÄRA. Jag har längtat till Elina och Chris bröllop sen dagen de träffades för gudarna ska veta att det är jordens käraste par. Jag är kär i dom också men tvivlar på att de vill ingå polyamoröst äktenskap med mig. Jag började morgonen ensam hemma, Anders var på landet med barnen så hade oceaner av tid att pilla med mig själv. På mig själv? Nä. Klädpaniken var real såklart eftersom jag inte hade haft tid att tänka till kring det. Fick låna en otrolig klänning av Klara som jag testade. Very Italian? Men kände mig inte helt bekväm så bytte till den här lilla rackaren. Man måste känna sig bekväm annars får det vara. Hulkgrät i kyrkan och log så kinderna fick ont när de kom ut som man och hustru. Såklart skålades det i slovakiskt plommon-nånting. Sen drog de iväg och tog bilder och vi andra hängde på Elina syrras innergård innan vi färdades till Färgfabriken. Tre stycken som inte hade lite att gagga om. Ahhhh min king! Älskar henne djupt. :) Älskar henne med! Mitt bordssällskap var 10/10. Fick tyvärr ingen bild på min bordsdam Sabine men wow. Elina och Chris red på Klara. Eh förlåt? Hon bytte om till Herve Lager. Frust. Det var den finaste kvällen.
