På söndag ska jag träffa min klick. Vi har en whats appgrupp som heter trumman där vi snackar nästan dagligen, det kan vara små korta hej, eller långa utlägg om hur livet är. Vi är fyra personer som är bästa vänner. Fyra personer som hänger tillsammans men också separat. Ingens relation till varandra är beroende av någon annan. När två ur gruppen hänger finns inga mörka känslor eller avund för vi är trygga med varandra. Martina och jag bodde bredvid varandra från när vi var 13 kanske. Vi smög ut på nätterna, möttes under lampan i hörnan av gatan och tog oss an natten. Ibland tog vi tuben till 7/11 och försökte snacka oss till en meny 2 med pepsi. Det var en pizzaslice och en dricka. Tror den kostade 25 men vi hade aldrig några cash. Vi frågade om vi kunde sjunga en sång och få en meny. A for effort ska vi ha. Ibland fick vi. Varför har ni inga cash frågade dom i kassan 02.00 på Sleven men vi hade skramlat till cigg istället. Det var en speciell känsla att vara ute om nätterna när man egentligen inte fick. Kändes fel och spännande. Martina hade en balkong som man kunde klättra upp för om man svingade benet upp på ett förrådshandtag och sen klättrade upp på taket och vidare till balkongen. En gång knackade jag på, lite full kanske och skulle få ut Martina men då öppnade hennes styvpappa. Eh, är, är, är Martina hemma? Klockan är 03 nej, Frida hon skulle vara med dig. Ok, sa jag och backade ut för att klättra ner. Du kan gå vanliga vägen sa han och öppnade dörren. Fan vad jag skämdes. Vi har varit vänner så länge. Hennes son kallar min son för gudbror och hennes son är min gudson. Anna bodde länge i Sydafrika, jag hörde mest om henne från de andra två, hon är en globetrotter, hon har bott överallt. Så träffades vi och blev kära direkt. Det var som att vi fyra var meant to be. Är det 20 år sen? Nåt sånt, kanske 17. Anna och jag var singlar och bodde ihop under en period. Eller hon kraschade hos mig, i min lägga i Bagis centrum, vi köpte Tequila från gubben i kiosken, hade temafester och åt french hot dog på baksmällan. Svetsades ihop och när jag försökte skaffa barn bodde hon i Japan men var där för mig hela tiden. Minns en gång när jag var fysiskt oförmögen att gå in på jobbet för jag mådde så piss och hon guideade mig att prata med min chef. Hon är så klok, så snäll och klok. Sen kom våra första barn med tre månaders mellanrum och vi hade varandra under den första skakiga tiden. Något som alltid kommer finnas i mig. Snart kommer hennes andra knodd och jag längtar efter honom. Emelie erbjöd mig att bo hos henne när pappa var sjuk. Hennes dotter var två år då. Jag hade dagislämningar och fick lägga henne ibland på kvällen. Vi skrattade så mycket under den här tiden. Stod framför spegeln och gjorde miner. Jag ba, jag behöver mycket egentid men sen åt vi middag ihop varje dag. Emelie körde plugg och var ensamstående, sån kämpe helt sjukt. Joli blir 18 om en månad. 18 år. När pappa dog var hon tre och sa att han fanns i vinden och att han tänkte på mig. Vi kallade det högkvarteret hemma hos Emelie, det var där vi samlades alla fyra. Spelade kort och land och stad, åt Emelies kyckling i dragonsås och satt under fläkten och rökte. Allt var så tryggt för vi fyra hade varandra. Det är aldrig nåt jidder, aldrig otryggt. På söndag ska vi äta brunch om inte Anna föder och jag längtar. <3
