I veckan började jag lägga golv. Trodde aldrig jag kunde göra sånt. Men så visar det sig att man kan lära sig det mesta. Parkett från Byggmax! Sen var det dags att bege sig på studentfirande med två peppade kids. Tog ett glas bubbel i regnet. Hade min krisväska! Dvs: vill gärna vara ung. Morgonen efter var det dags för en löptur. Spelade Sandstorm på hög volym på repeat och det kändes som jag blev jagad av zombies - vilket var bra. För det gjorde att jag inte stannade. Och när den löpturen var klar och svetten slutat rinna började något annat rinna istället. Det var nämligen skolavslutning för min ettagluttare. Tårarna sprutade när de sjöng alla fina sånger och när Florens lärare sen brast i gråt för han ska sluta och byta skola. Vemod, lycka. Barnen sjöng:Säg det till alla, jag är på vägOch jag älskar varje steg jag tarGår i solsken, javisst, och jag är på vägOch jag har bästa vägarna kvarKan inte ens skriva detta utan att böla. Det är så stort att vara liten. Jag har bästa vägarna kvar. Ja, det har du min son och nu ska vi skriva nya kapitel och hitta nya vägar tillsammans. På kvällen var vi hos Florens bästis och badade pool och åt tårta. Och snart bor de inte nära varandra längre.
