Häromdagen kollade jag kartan och bestämde mig för att gå en timma i ganska brutal värme med barnen till en strand för att möta min kompis som köpt hus i närheten av oss. Florens fick cykla och jag tog vagnen fullproppad med puffar och morgonrockar, väskor, snacks (för lite) och annat strandbestyr. Det var en bra bit och sista delen var absolut inte tänkt att en vagn skulle med. Men vi kämpade på. Och det var ju värt det! Jag skulle dessutom få skjuts tillbaka sen. Timmar av bad och lek. Jag och Anna satt mest och hade gås över att vi kommer spendera somrarna tillsammans nu. Den disiga värmen ni vet. Anna <3 Ett lyckligt gäng. Vi lyckades gå i rätt tid också. Ni vet innan nån bryter ihop. Min skjuts, aka vår byggare hade precis fått en stor leverans av nåt och kunde inte åka sekunden vi skulle hem så jag tog beslutet att vi skulle streta oss samma väg tillbaka vid den fruktansvärda tiden 14, när allt är peak varmt. Florens är en sån trooper, Donna somnade och jag slet som en gris. När vi sen kom hem dukade jag fram chips och saft och sen satt jag och Florens som två ihåliga tomrum i soffan till kl 19 när vi båda däckade. Vaknade upp som en ny människa, pigg och alert. Men det skulle jag förstöra med 100 flaskor vi när Emelie, Klara och Elina kom. Jaja, det får bli en annan dag.
