Ah, känslan när vi satte oss i bilen på väg till landet i fredags var 100% pirrig. Jag har inte varit där på väldigt länge. Har både saknat och inte men det kändes så mysigt att vara på väg. Innan det var det dock lunch. Varje gång jag lagar något gott säger A "det här skulle jag kunna äta minst 4 dagar i veckan". Varje gång. Det är så gulligt. Han sa det om denna sallad såklart. Jag körde jeans från Monki och Lisa Larssons samarbete med A days March med andra ord en skjorta att räkna med. Blir glad av den. Jag vill också göra en kollektion kläder? Kan jag få? Det? Nu? Sportigt och sexigt och boxigt. Ja ja ring mig nån. Jag tog med handduken för att doppa mig i det iskalla havet, jag är väl inte rädd för kallt vatten inte. Men väl nere vid havet så piskade vinden hårt och jag bangade. Den klassiska morgonpromenaden med Lava. Som vi gått grusvägen ner till havet. I snart fyra år. Vi pratar och avhandlar livets viktigheter och de promenaderna är väldigt givande. Verkligen, verkligen. På sommaren badar vi varje dag. Fötterna ner i blåleran och schampoo i håret. Jag bakade fula och ganska äckliga muffins. Eller jag smakade inte ens. Finns det en mer trist kaka än muffins? Smakar ingenting mer än mjöl. MEN jag hade lovat Florens att vi skulle "bjuda alla på muffins och jag får bära brickan". Självklart öppnade vi en Hagga. Dracks snabbt. Mums tyckte alla. Sen satt vi i solen. Snackade. Gick omkring på vår tomt och tänkte, hoppas, hoppas det blir ett hus. Vi åt mat, kollade på tv, löste korsord och lekte i lekstugan. Stora barnen, tja de såg vi inte på två dagar. Sen såg jag ut såhär när jag insåg att mina airpods är borta ÄNNU en gång. Hur är det möjligt. Jag hade första paret så länge och nu går det troll i min hörlurspark. Sitter med sladdar nu igen. Stackars mig. Tack Torö. Vi ses i helgen! Eller nej, då ska jag på vinfesten.
