Vallmo min skatt. Du är som en viskning av sommaren själv. Dina blad sköra som fjärilsvingar. Stillsamt vilar du i vinden. Vi håller andan med dig och din svajande, stolta stjälk, rädda att du ska falla men du står stadigt. Lär oss kanske om styrkan i det som är mjukt. Om det vackra i det som är skört. Att stå rotade när det svajar. Du står ensam ibland men alltid samma styrka. Jag ser dig och din korallröda färg som brinner som elden. En viskning av sommaren själv. Ett ögonblick, flyktigt men oförglömligt. Tokig i den här jäveln.
