Jag drömmer om en resa tillsammans med A. Bara vi. Vi har aldrig varit ifrån barnen mer än en natt. Donna är visserligen liten än, snart två år så vi kanske inte heller skulle palla vara borta särskilt länge men två nätter kanske skulle kännas okej. Ska vi se hur min dröm skulle vara då. Vi gör så. Bort från blomspruteregnet och mörkret. Vi åker såklart till Biarritz. Såklart åker vi dit. Atlanten slänger sig mot strandkanten, solen värmer och det doftar mat från saluhallen. På eftermiddagen tar vi ett glas vin. Jag drack Cuvée du chat första gången i Biarritz tex. Har ni smakat den? En spritsig, josig Beaujolais som Winetrade har. Sidetrack just det, vi hinner prata med varandra. Klockan står på 06 såklart. Solen går upp och vi med den. Det är inte högsäsong så vattnet är inte fullt. Det är vi, några till. A ligger längre ut, jag varken vågar eller vill ha stora vågor. Jag sitter på brädan, tankarna snuddar vid barnen men jag vet ju att de har det bra så jag släpper allt. Då händer det, det som bara händer när man sitter på en flytande bräda i havet. Tankarna rensas och inget annat finns. Blicken mot horisonten, kanske ett leende mot någon annan. Vi är alla på samma plats. Där. Vi är nu. Det är så fruktansvärt vackert och renande. Efteråt blir vi höga av havet och slut av precis det. Vi går hem. Bor på Hotel du Silhouette såklart. Det är som en oas där. Helt tyst och stilla i den lilla trädgården. Fan vad A är snygg för övrigt. Hur kan jag scorat det där? På kvällen drar vi till Bar Jean. Träffar kompisar, äter massa mat, dricker massa vin. Det blir lunch på Chez Albert dagen efter. Vart annars.
