Herregud vad tacksam jag är för att jag får bestämma mina egna tider nu. Tacksam för mitt liv tänkte jag skriva men det kändes lite väl bombastiskt. Fast det är jag ju också. Det är onsdag morgon när jag skriver och jag har just varit hos tandläkaren med Florre som lyckades trilla på föris igår så ena framtanden såg skadad ut. Som tur var, va det inga problem, den satt fast ordentligt. Kände mig så hmm, vuxen på något sätt när jag satt med min lilla unge i famnen hos tandläkaren, jag märkte att han blev lite orolig och jag strök hans hår och pussade på hans öra. Tänk hur det svajar så, att man ena stunden kan känna sig så himla vuxen och andra sekunden ropa KUKEN när man slår i foten. När jag tänker tillbaka på hur mina föräldrar var när jag var liten så såg jag dom som "bara" föräldrar, 100% vuxna och 100% dedikerade föräldraskapet. Jag menar inte att jag inte är dedikerad till 100% men jag är inte bara en förälder. Är det tiden som förändrats eller ansåg sig mamma inte bara vara morsa heller? Måste fråga henne. Kommer Florens se mig som en mamma OCH en egen individ eller bara som hans mamma. Intressant hur vi lever i en annan tid nu. I tisdags hade jag en sån pangdag. Kolla bara! Mina älskade vänner kom över på vinlunch. Vi har inte varit hos mig innan pga renovering och hejsan svejsan. Nu är vi en till medlem också med lille Otto. Älskar energin av tre kvinnor i mitt hem. Jag vet att jag säger det ofta men vänskapen kvinns i mellan är allt. Sofia slängde upp Otto på armen så Siri fick äta i lugn och ro och han somnade gott där i trebarnsmammans famn. Nej men <3 Jag hade kokat en tomatsås sen morgonkvisten som vi åt med mozza och parme. Kolla tallriken, är den inte magisk? Allt på Tambur är magiskt. Min senaste besatthet, jag menar verkligen besatthet är grön sallad. Gärna bara isberg eller roman med en syrlig dressing. Jag gör den med olivolja, vitvinsvinäger, dijon, salt och lite honung. Vi drack Asinoi till. Nästsista flarran. Fan att de tar slut så fort hehe. Koncentrerade blickar efter mycket Coronasnack. Vågar man lyfta på coronalocket här på bloggen, vad känner ni? Är ni rädda? Jag känner mig inte rädd, mer oroad att någon sjuk eller äldre i min närhet ska drabbas, för visst tänker man att den kommer ta oss alla? Kände mig lite fin igår med min blus från Ganni köpt på Grandpa. Handla där! Så fina grejer. Här är min tröja. Det var så trevlig och gott. Som en långlunch med favoritkollegor. Men dagen var inte slut där. Jag gick och hämtade min son på föris tillsammans med min gudson. Florens skrek av lycka när han såg Charlie komma. Sen kom mamma över och jag svidade om. Jag skulle nämligen åka in till Anders jobb och så skulle vi promenera helt ensamma genom stan till Hobo hotell och äta Jamaicansk mat signerad Kristan. Drack en Rum Punch och åt massa små rätter. Det.var.så.gott. Jag har aldrig ätit det köket innan men smakerna exploderade i munnen verkligen. Kändes som det flirtade med den indiska köket men med mer syra. Så väldigt gott. Rekommenderar starkt att gå dit. Mycket bra musik och lite röjig stämning. Vi var dock hemma 20.30 haha och mamma suckade "NÄÄÄ INTE ÄR NI HEMMA REDAN" när vi kom innanför dörren. Vuxen pratade jag om va. Vi hörs snart puss!
