Nu har A varit borta en vecka och vi har en vecka kvar. Jag trodde jag skulle gå under de första 4 dagarna, kände hur någon drog i min från alla håll hela tiden. Sov inte på nätterna och tyckte synd om Donna som hade ont i öronen. Det är verkligen inte ett samhälle uppbyggt för att köra egna företag och vabba. Men efter ett par dagar och en otroligt fin helg som jag ärligt talat bävade för innan så känner jag mig stärkt. Jag vet, det kanske är trivialt att känna "i can do it" men jag var väldigt nervös innan. Det är inte lätt att få allt att gå runt med en adhd-hjärna som ständigt gör sig påmind. Jag tvivlade kanske lite på mig själv (ovanligt döh). Den här veckan ska i alla fall alla vara friska och jag ska jobba, komma hem o gulla med mina barn och så repeat. Jag har fått frågor: Var är dina jeans ifrån:Det ska jag berätta, och jag ska också berätta om hur jag har dessa brallor minst 4 dagar i veckan. Här finns dom. Var är din tröja ifrån:Det ska jag berätta och jag ska också berätta att det är den skönaste tröjan som smiter åt kroppen som en kram, i mjuk merino. Här finns den. Var är ditt ögoneksem ifrån? Skoja. Var är din mössa ifrån:Det ska jag berätta och jag ska också berätta att jag haft varje dag sedan nordanvinden dragit in över Sverige. Här finns den.
