Det var pirrigt och pepp när vi planerade för tjejkväll inklusive bastu, mat och vin här på landet. Vanligtvis om somrarna har vi besök lite varje vecka men i år orkar jag inte, återkommer till det. Men, Klara, Elina, Emelie skulle komma och hälsa på oss. Mig och Anna. Aj vilken lyx. Jag älskar verkligen att lägga vänner från olika kretsar i samma påse och skaka om, att se vänner bonda, skaffa egna relationer är så HIMLA fint. Då myser jag. Planen var i alla fall att:Äta och vina. Jag lagade så jävla god mat om man får säga så, det får man såklart. Jag skar ut och hackade upp färsk chorizo, stekte först på hög värme och sen sänkte jag och lät den oljas ur länge. Fyllde på med maaaassa olivolja. Grillade skärbönor, lök, zucchini och majs. Kokade ris. Stekte räkor i chorizooljan. På med citron och örter. Bakade en surdegsfoccacia men den hann inte jäsa klart tyvärr. God ändå dock. Vi drack stilla vin från Champagne. Oj oj oj, 100% pinot och det var makalöst gott. Sen blev vi hämtade och skjutsade till bastun. Där vi badade, drack bubbel och gaggade i två timmar. Var glad och mjuk i kroppen. Sen fortsatte kvällen hemma igen med mycket vin, spel och prat tills min magkatarr kom på besök igen. Blev så ledsen över det. Jag verkar inte kunna -supa-, eller så kanske det var det vita vinet, bubblet. Vet inte men har alkoholstopp nu i några veckor för att se om det kan läka ut helt. Morgonen efter gick jag upp i vanlig tid, 06.30 när barnen vaknade. Jag hann baka bröd, gå på blåbärsjakt och mycket annat innan mitt lilla gäng vaknade de med. Då åt vi mackor sen drog alla utom Emelie. Donna somnade i hennes famn, det har hon inte ens gjort i min och Anders. Hjärtat fullt. Men för att återgå till besöken så har jag bokat av allt. Jag orkar inte i sommar. Den här våren tog ut sin rätt på mig och med husbygget, friggebodsrenoveringen (!), två barn som har sommarlov, en del jobb och en sjuk svärförälder så vill jag lägga allt tid jag har på återhämtning. Jag tror jag måste det. Jag är ljudkänslig, jag kraschar varje eftermiddag och eftersom jag är med barnen mest när Anders hjälper till med bygget eller besöker sin förälder så är jag helt paj av det också. Det kommer finnas tid för besök, men jag börjar jobba om 12 dagar och innan det vill jag känna att jag hittar lite ro.
