Jag blev så glad när det ringde på luren och jag och Klara fick frågan att vara med en stund i musikhjälpen. Dels pga ingen ska behöva gå hungrig men också för att farsans bästa kompisar bor där nere. Vi ses sällan numer men bokade in en dejt så snart vi varit klart i buren. Gjorde mig klar! Lite svårt att sminka sig på tåget så det blev lite hejkon bejkon. Satt backstage och väntade. Brandtalet. Nä men det ser ut så. Så imponerad av Sofia, Linnea och Oscar som var i buren en vecka. Det måste vara oerhört påfrestande. Men också kittlande på nåt sätt. Sen mötte vi mina famijevänner och åt lunch. Fick känslan av att vara hemma. Sådär som jag skrev om när jag pratade om att vara i Skellefteå. Det är liksom "mina" personer. Blev trygg. Åt en råbiff på PM och vänner. Fick även kika ner i deras källare som rymmer vin för många, många miljoner. Ingen idé att byta ställe för middgen heller. Käkade tupp och drack ett otroligt Syrah från norra Rhone. Wow detta var ett toppvin jag inte kommer glömma. Hej Brita! Sen åt vi ostron som jag verkligen ogillar, eller HAR ogillat för dessa var helt magiska? Första gången jag känt så. Ska jag bli ostrontjej nu?
