Trött tjej AB. Att man alltid glömmer hur Januari suger livet ur en och att man har minst tre månader kvar av att se ut som och känna sig som en vandrande vålnad. Kanske lite ledmask kan hjälpa? NJA? Ögonen orkar inte hållas öppna? Men laga mat orkar jag! Min kompis hade fått barn så jag ställde mig och lagade lasagne till henne. Något jag hade blivit så glad för själv istället för ett fång blommor. Annars försöker jag försiktigt komma igång. Röra på kroppen. Våga röra på kroppen kanske jag ska säga. Att ha levt med intense smärta gör en ganska spänd och rädd att våga. Nu gäller det att hålla sig från att balla ur. Inse att jag inte kan stå och dra 90kg mark utan enbart träna för att hålla. Kul? Inte jätte.
