Fick upp ett minne i telefonen vilket skickade in mig i ett gräv i förra sommaren. Ju mer jag tittade desto mer ångest fick jag. Usch vad hemsk sommar det var. Men det kanske är kbt att titta på bilder där det faktiskt var roligt en stund? Som när Nicklas kom ut till landet och lagade mat med mig. När vi bestämde att garderoben skulle bli ett barnrum istället. Rip all plats för kläder. En stilla älv i Skellefteå. När jag skulle gå på fest. Nej här ser jag sannerligen inte lycklig ut. Donna däremot, hon ska spärras in i gullfinkan på livstid. Ett par skor kan väl göra en person glad? Tillsist kan man inte göra annat än att vara tacksam för den här personen. Du måste finnas osv.
